Underbart!
Ibland förstår jag inte hur jag har klarat mig utan mitt hjärta.
Idag kom han och väckte mig, eller jag va redan vaken men lotsades sova eftersom han fortfarande inte har lärt sig att jag är lättväckt, och sa att han skulle fixa frukost åt oss som vi skulle äta på balkongen.
Han är ju för underbar.:)
Solen skiner och jag med den.
Ska åka ut till stugan sen och äta smultronpaj som mamma förhoppningsvis har gjort av smultronen vi plockade igår innan jag blev less gick tillbaka till stugan Anita ringer mamma och säger att bilen brinner! Men va?
Ja den hade börjat brunnit mitt ute i skogen, mamma och jag brummar iväg i min bil (läs mamma skriker sitter nyklarna i jag hinner knappt säga ja innan hon är i bilen och jag säger att jag oxå vill följa och mamma gasar på som fan) för att visa brandmännen vart dom ska. Inte det lättaste att hitta dit om man inte är uppväxt där.
Vi visar in dom på rätt väg, men dom kör förbi den vägen dom ska in på sen. Så mamma får panik säger åt mig eller skriker hoppa ur här. Jag hinner knappt kliva ur bilen innan hon är iväg efter brandbilen. Ja jösses säger jag bara. Mamma var mer upp i hejsan än vad Anita var tror jag. Men hon vart väl orolig kan jag tänka mig.
Jag är glad att vi inte satt i bilen. Hade bilen börjat brunnit en timme tidigare så hade vi varit på väg till brunflo och hade inte hunnit ur bilen. Förmannen sa att vi hade haft en jävla tur. Det var meningen att vi skulle plocka smultron just då och inget annat.
Nu ska jag hitta på nått kul!
