Sandra Qvist

Ikväll så börjar jag min jobbar helg. Är alltid lika segt. Men när man väl har börjat så brukar det ju gå fort.
Det sämsta med mitt jobb är ju att man jobbar varannan helg. Men jag har ju lyckats överleva i sex år så.
Tänk att jag redan har jobbat inom vården i sex år. Shit vart tar tiden vägen?
Jag bytte ju från att jobba inne på äldreboende till hemtjänsten iaf och det ångrar jag inte en sekund.
Trivs som fisken i vattnet i hemtjänsten. Men personalen jag jobbar med och dom flesta brukarna oxå.
Finns ju alltid dom man inte kommer överäns med men så är det ju men det braiga överväger det dåliga.

Har kännt mig allmänt nere dom senaste dagarna. Kanske har med hösten att göra, att det bara blir mörkare och mörkare. Eller så har det att göra med att jag går runt och funderar på det jag fick höra i helgen.
I helgen fick jag höra att det tydligen är folk som tror att Kicken gör mig illa. Kanske inte fysiskt men psykiskt.
Och det gör mig väldigt upprörd. Han är inte dum med mig överhuvudtaget. Visst vi har en väldigt hård shargong (stavning) men det är ju båda med på, och ingen tar sig illa vid, förutom nån/några som tydligen gör det.
Sen om vi skulle gifta oss så skulle det tydligen vara några som skulle komma klädda i svart för det var tydligen det sämsta som kunde hända mig.
Själv anser jag att jag bara blir lyckligare. Kicken är en väldigt speciell människa som det tar ett tag att lära känna och komma under skinnet. Men när man har gjort det då är han en av dom underbaraste som finns. Jag ska bilda familj med honom.
Tur att det är jag som ska vara lycklig och inte dom runt ochkring.
Nu har jag pratat av mig nog för idag. Nu en dusch sen en promenad med vovven.