Sandra Qvist

Klockan är elva och jag är redan rastlös.

Sitter och väntar på att Jonas ska höra av sig så jag kan åka och hämta honom på sjukhuset.

Han har operarat bort pinnarna han hade i armen. Och han mamma och pappa jobbar, så vad gör man inte för grannsämjan.:P även fast vi inte är grannar längre men ändå. Mamma och pappa får väl på måppo annars.:)

 

Det är ingen som har lust att bjuda en rastlös själ på en kopp med kaffe i väntan på samtalet?

 

Solen tittar fram idag oxå. Nice, man blir på lite bättre humör då. Idag går vi även in i vecka 33, bara 7 veckor kvar. vart har den här tiden tagit vägen? från början tyckte jag det gick saktare än saktast, men nu kutar bara tiden iväg.

 

Efter mycket tjat från omgivningen så ska jag ta och lägga upp en bild på tjockmaggen. Har mest tagit dom för min egen och barnets gudmors skull annars. Men nu vill jag få slut på tjatet.:)

Apropå gudmor så kommer hon upp på söndag. WiHO! Ska krama sönder henne, behöver henne mer äm någonsin nu känns det som.

 

Ja nog skrivet om onödiga saker.

Bilden lägger jag upp i ett annat inlägg eftersom jag bara har dom på telen, men det blir ju på samma dag iaf.:)