Sandra Qvist

12 dagar över tiden hann det bli. Men nu är hon äntligen här.
4010g tung och 51cm lång. Och självklart världens finaste prinsessa!

Vaknade på morgonen igår av värkar. Klockade dom och ringde förlossningen. Dom tyckte vi skulle vänta tills det var ungefär tre minuter emellan, sagt och gjort. Vid elva var det fyra minuter emellan så Kicken ringde in igen och då tyckte dom vi kunde komma in. Dom gjorde en kurva och sa åt oss att gå en sväng så vi gick ner och åt lite i cafeterian men då började värkarna göra så förbannat ont så vi gick upp på förlossningen igen. Klarade mig med endast syrgas fram till runt 8-9 tiden. Vem har koll på klockan?! Då bad jag om epiduralbedövning. Vilken guda gåva. Halleluja sjuochenhalv! Helt plötsligt kunde jag föra en konversation med kicken och personalen, sitta upp i sängen utan att hålla på att dö. inte långt efter att epiduralen började verka så kände jag hur jag ville krysta. Var då öppen 6cm. Klockan halv elva var jag öppen 10cm tror jag. (klockan igen) Men huvudet var för långt upp. 00:16 kom hon iaf ut. Med en jävla sula. BM hade börjat sett att det var på g så hon höll på att ropa till sig några fler personal och då krystade jag och hon kom ut. BM höll inte på att hänga med alls. Inte jag och inte Kicken heller. Och inte skruttan heller. Hon glömde bort att andas och höll på att skrämma livet ur oss. Det kom personal och tog henne och Kicken följde med henne. Sen åkte dom upp på 109:an jag blev sydd och fick vila och duscha innan jag gick upp. Skruttan låg med syrgas då hon inte syresatte sig ordentligt själv. Hon hade vatten i lungorna och nånting som liknade en infektion. Hon fick antibiotika i förebyggande syfte då jag fick feber strax innan hon föddes. Klockan fem inatt gick jag och kicken ner på förlossningen och la oss. Båda helt slut efter ett helt dygn vakna. Det var de. Här berättelsen i det stora hela.

Nu sitter jag och tittar på världens finaste prinsessa som får vara utan syrgasen nu och verkar klara sig fint utan den oxå. Jag har fått klätt på henne och matat henne hela dagen. Nu längtar jag tills vi får åka hem. Kicken är hemma med Arnold och kommer tillbaka imorgon bitti. Det ska bli kul att se hur Arnold reagerar på bebisen.:)
Nu orkar jag inte skriva nått mer men ni ska få lite bilder.