Sandra Qvist

Vi sitter där vi sitter. Eller jag sitter och Alma ligger.:) Vi har äntligen kommit igång med amningen så ikväll kanske dom drar sonden. (håller tummarna) Då blir det ännu en sak mindre att hålla koll på när man ska ta upp henne. Hennes sänka är nu nere på 19 och nu ska dom inte ta någon ny förrän på fredag. Hon svara ju bra på antibiotikan. Skönt att det går åt rätt håll.
Igår och idag har Almas farmor varit här och hälsa på tillsammans med hennes pappa. Farmor är väldigt uppihejsan över Alma. Oroar sig lite väl mycket kan jag tycka nu när hon nästan är frisk. Ja det är väl klart jag oxå har oroat mig men hon blir ju friskare och friskare för varje dag så då släpper man det lite. Dom har sagt att vi kanske får åka hem tidigare, men man vågar inte hoppas på för mycket. Huvudsaken gumman är frisk när dom skickar hem oss så är jag nöjd, jag kommer inte tjata hem oss.

Pappa och farmor skulle hem och laga lite mat till mig och sen komma tillbaka hit. Det är skönt när Kicken är här, då kan jag lämna rummet och röra på mig lite. Idag fick jag även träffa Arnold som jag inte träffat sen i fredags. Gud vilken glad hund och matte det var.:) Älskade hund! När jag var ute hos Arnold så kom även moster Anita och kusin Elsa på besök, så vi passade på att ta en kopp kaffe nere i cafeterian, har inte druckit kaffe sen i torsdags. Och jag kan tala om att det var en jävligt god kopp!
Även fast jag vet att kicken är här med Alma medan så är skyndar jag mig. Vet ju att han skulle ringa om hon vart hungrig och jag var ju inte långt bort. Ja det hör väl säkert oxå till mammarollen antar jag.

Nu börjar skruttan vakna igen så dax för mat.:)