Sandra Qvist

Var på öppna förskolan idag. Alma rejsade runt som bara den. Hade inte ens tid att sitta still på sångstunden och den brukar hon älska. Kan inte hålla mig hemma för all evighet för att hostan sitter kvar, den kan jag ju få dras med hur länge som helst. 

Imorgon blir det nog oxå en tur till Brunflo och en visit på öppna. Alma får stöka på lite mer fritt där än här hemma där jag är efter henne hela tiden, "inte öppna spisen Alma, inte krypa upp i trappen Alma, inte äta hundmat Alma, inte dra hunden i håret Alma", and so on, and so on. 

Vet inte om jag skrivit att operationen på gallan troligtvis kommer bli antingen nästa vecka eller veckan därpå. Gick betydligt snabbare än jag trott. Skönt det så man får det gjort nångång, och eventuellt slipper dom där jävla anfallen. Vilket jag hoppas väldigt mycket! Men har läst lite och dom som fortfarande har problem efter op säger att det endå inte är samma intensiva smärta som innan. Och många har oxå haft gallsten i gallgångarna, och det tittade dom ju så jag inte hade när dom gjort MRT:n. 

Kicken får förlängt på sågen ett tag till. Så vi bestämde i dag att jag blir hemma till i januari då Alma börjar på dagis. Är ju inte allt för länge kvar dit. 

Den här dagen för ett år sen, gick jag runt här hemma och var skit fet! Gick och hoppades på att jag skulle känna nånting som sa att förlossningen var på g. Redan less på att vara gravid, trotts styvnat bara gått över en dag. Alma ville definitivt inte komma ut utan jag fick så snällt vänta elva dagar till. 

Just dom tankarna jag hade för ett år sedan tror jag Anita går i nu. Förstår henne även fast hon inte är beräknad förrän den 20:de. Man vill ju se vad det är för nån liten krumelur som döljer sig där inne. Hennes fördel är att hon iaf vet att det kommer komma ut en bebis med snopp. Kanske en mini-Maggie kanske en mini-moj. Det visar sig tids nog. 

Nu ska jag sluta babbla och lägga mig ner och sova.